Plantering
Alla örtartade pioner ska helst bli planterade, flyttade, upphöjda, delade och omplanterade när de är i vila, dvs när bladverket har vissnat på hösten. Vanligtvis sker detta i september-november, beroende på var i landet man bor. Man kan dock plantera pioner så länge tjälen inte är djup. I norr kan man förbereda groparna i god tid och när frosten kommer, lägger man på gamla mattor, täcken eller jord- eller torvsäckar och då fryser inte marken under.
Luktpioner trivs i full sol men kan uthärda halvskugga. På skuggigare ställen blommar de något senare men blomningen varar längre. Tillväxten kan vara något rangligare än för pioner i soliga lägen. Lite tyngre, lerhaltiga jordar är att föredra för luktpioner.
Hybriderna kräver bättre dränering än luktpionerna, deras arvsanlag från vildarterna kräver väl genomsläpplig jord.
Vildarterna föredrar väl genomsläpplig jord, och att bladverket får skugga från närliggande träd och buskar efter blomningen är en fördel, då bladverket då håller sig fräscht längre. Dillpionen (P. tenuifolia) är ett exempel på en pion som blommar mycket tidigt och även vissnar tidigt, ofta redan i augusti. Vissa arter trivs bra i sluttningar och stenpartier, bara jorden är näringsrik. Ta reda på hur de växer i naturen och härma det
Du behöver:
En spade, en tumstock, lite kogödsel, bra jord, benmjöl och en vattenkanna.
Befintlig rabatt:
Om jorden är god och i en befintlig rabatt där allting växer fint, behöver du bara göra en grop stor nog för att roten ska få plats och djup nog för att ögonen ska hamna på rätt nivå.
Ny rabatt:
Gräv en grop som är minst 40 cm i diameter och lika djup; spara jorden som du grävt upp. Planteringsavståndet är viktigt, så du slipper flytta på pionen efter några år. Rekommendationen är en meter mätt från plantans mitt till nästa plantans mitt; det låter mycket, eftersom när man planterar en rot är den ju inte så stor, men pionerna ökar snabbt i omfång och rotsystemet blir stort och kraftigt. Så håll dig till regelverket – en meter, det lönar sig i längden! Under tiden din pion växer till sig kan du fylla tomrummen mellan pionerna med vårlökar, liljor och annat trevligt (se även Pionernas kompisväxter). (BILD 1)
På gropens botten kan du lägga ett lager kogödsel, se bara till att den inte kommer i kontakt med de tjocka rötterna, det kan ge upphov till mögelbildning. Kogödsel är egentligen bara ett sätt att förbättra jordstrukturen, näringsvärdet är inte högt. Lägg sedan på en jordblandning som består av hälften av den sparade, befintliga jorden och hälften ros- eller annan kvalitetsjord. Blanda i en näve benmjöl. (BILD 2)
Vattna och låt jorden sjunka. (BILD 3)
Om du förberett så här långt i god tid, kommer jorden att vara väl packad när det är dags för plantering.
Lägg din pionrot på en jordkulle i mitten av gropen med ögonen (de rosa näsorna) uppåt. (BILD 4) Ställ den lite i vinkel, det gör att roten producerar flera sugrötter. Om roten har flera ögon på olika höjder, se till att det högst sittande ögat inte hamnar djupare än 3–5 cm under jordytan. För ytligt planterad kan den blottas på vintern och kronan kan frysa. Om pionen är för djupt planterad, kommer den inte att blomma, för de ögon som innehåller ett blomanlag måste väckas av vårsolens strålar. Sitter de för djupt, får du bara stjälkar med blad.
Lägg på jord, känn försiktigt med fingrarna att jorden omsluter roten även under den och mellan de tjocka rötterna. Vattna lätt efter varje lager jord du tillsätter, så packas jorden bra. (BILD 5)
Om roten hamnar för djupt, lyft upp den och lägg mera jord under och över. Vattna igen. (BILD 6)
Till slut lägg på ett lager (2-3 cm) grus eller kalkstenskross, som hjälper till med dräneringen och skyddar pionens ögon, skulle jorden trots allt sjunka för lågt. (BILD 7)
Märk platsen med en etikett. (BILD 8)
Nu är det bara att vänta på våren!
Glöm inte att pionernas rotsystem blir stora – nästa pion ska du plantera på ett behörigt avstånd – en meter mätt från den första pionens mitt till nästas mitt! Då slipper du flytta dina pioner efter ett par år.
